Sida 1 av 2 Väderkvarnarna var viktiga landmärken för byarna![]() Förr i tiden var det vind- och vattenkvarnarna som gav öns landskap och byar dess unika prägel. Runt år 1900 fanns fler än 200 kvarnar i bruk på Rügen som malde säd och spannmål, kvarnar som senare raserats och förstörts. I grannskapet fanns kvarnen i Lancken-Granitz, en ”Bockwindmühle”, den äldsta typen av väderkvarn. I Seedorf fanns en stor Holländsk kvarn och i Altensien fanns ytterligare en gammal klassisk kvarn hos bonden Schälke. Kvarnen i Lancken nämndes första gången år 1396, de andra kvarnarna byggdes senare i mitten av 1800-talet. Undersåtarna till överhögheten i Putbus, dit också Sellin och dess omgivande byar hörde, var tvungna att mala sin säd vid de kungliga kvarnarna eller hos dem som arrenderade dem. Mjölnarnas lön bestod i att han fick ett visst mått av det malda mjölet, kallat ”Matte”. I forna tider fick han ¼-dels skäppa, senare en 12-del av säden. ![]() Inte sällan misstrodde man mjölnaren och hans sätt att mäta och väga den malda säden och delen han tog ut i lön och det finns en dikt på plattyska om detta: Möller, Möller, Mattendeef, Wurvon sünd di de Knee so scheef? Du häst so väl stahlen, Dorüm deest du ook so prahlen. 1708 bildade mjölnarna på Rügen en förening, ”Rügenschen Mülleramt zu Bergen“ och ett mjölnarkontor. Deras viktigaste uppgift var att vid morgonmötet, i närvaro av en mjölnarmästare. Man tog upp frågor och problem rörande klagomål från allmänheten om bl a dåligt mald säd eller smuts och sand i mjölet. Bevismaterialet; ett bröd som förhoppningsvis inte knäckte tänderna på testpersonen. Dokument från den årliga Krogdagen visade att mjölnarföreningen var uppskattad. År 1739 drack mjölnarna mängder av öl till morgonmötena. På Krogdagen hade man 60 pund nötkött och mängder av fisk att äta. Man hade salt, peppar och ingefära att krydda med och vitt bröd med smör. 7 kaggar konjak och piptobak fanns också. Ladda ner broschyren ” MÜHLENSICHTEN” här. > |






